Jag skulle nog kunna säga att minst en tredjedel av alla böcker jag fick höra när jag var mindre var Nalle Puh. Mina favoriter var Äventyret på floden, störst är inte alltid bäst och En blåsig födelsedag. Bara att skriva titlarna här ger mig flashbacks.

   Det är något speciellt med Nalle Puh-böckerna. Jag vet inte vad, men de är bara så mysiga. Sen så kan de ju också vara ”väldigt” spännande. Som den där gången när I-or gick vilse, eller Nalle Puh satt fast i Kanins kaninhåla.

   Anledningen till att Nalle Puh har blivit så stort tror jag kan vara för att Puh är en sån go’ björn, man tycker helt enkelt så mycket om honom han är sig själv och han är nöjd med det.

   Och det är nog det jag skulle säga att jag har fått med mig från böckerna. Att man är bra som man är och även hur viktigt det är med vänner.

   Det var alltid mamma som läste för mig och min bror när vi var små, så nu när jag hör henne läsa för min lillasyster, samma böcker, med samma röst och på samma sätt så minns jag tillbaks till när jag var liten och hon läste för mig. Det är fina minnen.