En bok som format mig, som fått mig att fundera och känna, är Kapitulera omedelbart eller dö.

Jag läste den för första gången under högstadiet, och sedan dess har jag lånat hem den någon gång per år. Den har en handling du kan fylla ut själv och svävar mellan verkligt och fantasi, mellan ljuvliga tekoppar och ångest.

Det finns sådana fantastiska meningar, den jag förälskat mig i mest och som jag önskar vore min egen är:

Det är för den som ger upp döden blir livshotande.

Meningar som denna och bokens vardagsblandning mellan mysigt och hemsk har gjort den till min snuttefilt. De bekanta orden och illusionerna är en plats jag kan åka till genom att öppna pärmen.

Trots att jag läser den gång på gång blir den inte klar, även fast den redan är så självklar.