Jag skulle säga att det finns två stycken vändpunkter i min bok. Den första är när Rihannon berättar för En att hon inte kan fortsätta med den här relationen de har. En blir så klart alldeles förstörd. Hon är den enda människa En har i sitt liv som hen kan prata med, som vet att det är En och inte personen vars kropp hen befinner sig i.

   Den andra vändpunkten, den lite större och avgörande, är när En träffar en annan som är som hen. En bestämde sig för att berätta hur allt är även för Nathan bara för att hen kände att det inte fanns något som spelade någon roll längre. Och då är det pastorn som Nathan har pratat med, angående hans tro om att han var besatt av djävulen, som visar sig vara som En, eller personen i pastorns kropp. Skillnaden är att han inte byter kropp längre, det gör man bara när man är liten ansåg han. En vill inte riktigt höra, nu vet hen inte vad hen ska tro om sitt liv längre. Så hen springer därifrån.

    Hen kan dock inte riktigt släppa tanken. Tänk om hen kunde stanna, då skulle hen kunna vara med Rihannon och leva ett ”normalt liv”. Men En bestämmer sig för att inte göra det, hen kan inte ta någon kropp, och liv! Så han förklarar läget för Rihannon och lämnar henne. Och det är där boken slutar, hen ska försöka ta sig så långt därifrån som möjligt.