Boken jag läser heter ”jag, En” och den är skriven av David Levithan. Enligt mig är det en passande titel på boken. Nog för att den är enkel och inte någon fint formulerad filosofisk mening. Men den har nån dold betydelse som gör en nyfiken, precis som boken har när man läser den.  

   Boken börjar med att huvudpersonen vaknar upp till en ny dag, och måste gör sig redo, men det är lite annorlunda för den här personen än för oss. Så här lyder de första meningarna:

”Jag vaknar.

   Det första jag måste göra är att ta reda på vem jag är. Det handlar inte bara om kroppen – om att slå upp ögonen och se efter om huden på mina armar är ljus eller mörk, om mitt hår är långt eller kort, om jag är tjock eller smal, tjej eller kille, ärrig eller slät. Kroppen är det som är lättast att anpassa sig till om man är van vid att vakna upp i en ny kropp varenda morgon. Det är livet, kroppens sammanhang, som kan vara svårt att begripa sig på.”

   Dessa meningarna säger väldigt mycket om boken. Eftersom det är så här huvudpersonens liv ser ut så beskrivs ju dessa saker ganska ofta. Det har alltid varit så här för huvudpersonen, En. Och man misstänker att nånting kommer att hända som gör att det inte kommer att flyta på lika bra för En som det gör nu.

   Och de aningarna bekräftas redan i första kapitlet. Hen vaknar i Justins kropp, Justin har en flickvän som heter Rihannon. En blir kär i henne, men när han vaknar nästa dag befinner han sig i en annan kropp. Han försöker glömma Rihannon men han kan inte, så det här är det stora problemet som man möter i boken.