En bok som har fastnat på mig är Pettson och Findus ’När Findus var liten och försvann’.

Om någon av er har läst boken så vet ni hur hjärtkrossande och glädjebringande den är. Min mamma brukade läsa boken för mig och när jag blivit stor nog att själv kunna kladda fingrarna på texten så läste jag ut den flera gånger om. I början så grät jag varje gång Findus försvann fast jag än visste så väl att det skulle ske, boken ger mig nu nostalgi och jag skulle definitivt kunna rota fram boken och hugga in i kommande sekund.

Vad som jag blev så fäst vid var nog de blandade känslorna man fick. Skratta åt Findus skämt och gråta när han sedan inte hittade hem, kanske till och med vara skräckslagen då odjuret kom från skogen och sedan bli glad igen då Pettson kom med sin trygga famn.

Jag älskar helt enkelt den boken.